Instagram lindamarialundgrenInstagram lindamarialundgrenInstagram lindamarialundgrenInstagram lindamarialundgrenInstagram lindamarialundgrenInstagram lindamarialundgrenInstagram lindamarialundgren

Medicinsk behandling vid missfall

Igår var det dags att ta kuren med Cytotec. I onsdags var vi hos barnmorskan och jag fick då första tabletten (Mifegyn) som man måste ta när de kollar på. Cirka 24 timmar senare var det dags för att ta kuren i hemmet.

Mina föräldrar kom på förmiddagen för att hjälpa till att ta hand om Elton, Ajax och mig. Alltid mysigt att vara med sina föräldrar när man är nere och de hade även tagit med mat. Igår lämnade jag inte huset på hela dagen men ibland får det bli så.

Vid 15 tiden var det dags att ta de fyra första tabletterna av Cytotec. Till detta tog jag samtidigt Alvedon och ibumetin. Mina föräldrar var med på dagen bara för att umgås lite. Men när jag tog dessa tabletter var det Tom som var hemma med mig. Jag hade börjat få liten liten blödning innan jag tog dessa. Jag trodde smärtan skulle komma ganska fort men fick bara lite ont i ryggen.

Så efter 3 timmar tog jag 2 tabletter till, denna gången under tungan. Måste bara säga fy vad äckligt och svårt det är att hålla två tabletter under sin tunga i 30 minuter. De blev grynigt, smakade inte gott och fick ont på min tunga och halsen. Det tog inte lång tid innan jag kände smärtan bli värre i ryggen och magen. Det var lite som barnmorskan förklarade som kändes som förvärkar. Smärtan kom i intervaller, jag började frossa och mådde inte bra. Valde därför att ta en oxynorm, har aldrig tagit något starkare än alvedon/ipren tidigare så visste inte hur mycket det skulle hjälpa.

Under den värsta smärtan hoppade jag in i duschen och spolade varmt vatten och det hjälpte. Jag hade ont ungefär en timma sen var det över. Något som är jobbigt är att jag inte vet om lila bönan kom ut eller inte. Ska till läkaren om cirka 2 veckor för kontroll. Jag är dock glad att jag nu gjort behandlingen och trots att det gjorde ont så gick det fort. Jag trodde jag skulle gråta men det känns som jag redan har fällt mina tårar. Jag har kommit en liten bit i min bearbetning då jag vetat om detta i cirka 2 veckor. Jag har även varit väldigt öppen om det och pratat om det. Att jag har varit såpass öppen om det har hjälpt MIG! Sen fungerar alla olika.

Självklart kommer detta vara som ett sår i mitt hjärta hela livet, och jag kommer troligtvis gråta. Nästa graviditet kommer vara tuffare och mer oro men nu är vi en erfarenhet rikare. Dock en erfarenhet man inte vill att någon ska behöva ha.

Inatt sov jag bra utan någon smärta, och idag mår jag med bra. Känner av lite svagt i min ländrygg men inget som gör speciellt ont. Nu hoppas jag verkligen allt gått bra och kommit ut. Jag vill verkligen inte behöva göra en skrapning!

Här är vårt första ultraljud vi gjorde. På denna undersökningen såg vi hjärtat slå.

Gillar

Kommentarer